När det ringer på dörren

Folk kommer ju aldrig på spontanbesök nuförtiden. Så när det ringer på dörren och barnet som öppnar ropar

 ”Mamma, det är nån random typ som vill prata med dig” hann jag förskräckt tänka: 
a) Jehovas vittne b) nån som klagar på röken från skorstenen eller det mest trovärdiga c) vad har barnen nu gjort? 

Tack o lov var det inget av alternativen. Bara grannherrn från andra sidan häcken som presenterade sig och meddelade att de imorgon tänkte fälla ett träd på sin tomt och bad om ursäkt ifall det flyger över nån kvist till oss. 

Det är ju inte så farligt, för det blir ändå liksom på baksidan av vårt uteförråd. Där vi nu annars också har vår "trädgårdskompost", där under snön nånstans. 

Men vad vuxen jag kände mig, att jag är i sådan ..eh..position att grannen kommer och meddelar om grejer. 

Hursomhelst, det sku vara trevligt med lite mer spontanbesök. Tror jag. Eller skulle det ändå stressa sedan för att det skulle vara råddigt. Det kan vara det ibland. Jaja, det är det, rätt ofta. Men i vår, i sommar! När det är grönt och skönt ute, då passar det nog alltid med spontanbesök, för då kan man sitta på terassen. <3