Det är alltid lite vemodigt när en resa tar slut. Hur kort eller lång den än varit.
Imorse vaknade vi till strålande sol. Igen. Öppnade fönstret och fönsterluckorna, vi bodde ju i ett gammalt palats. Kollade ner till trädgården där frukosten kunde avnjutas och såg att det bara var ett utebord ledigt! Hastigt ner. Buongiorno till alla i personalen och shjupp - vi fick sista utebordet. I skugga dessutom. Vid det här laget förstår vi att uppskatta skuggläge.
Sista frullen. Vi beställde TVÅ pannor kaffe. Åt väl och länge. Sista prosecco frukosten på länge, misstänker jag. Hemma är det ju överlag mest alkoholfritt som gäller.
Det här hotellet har verkligen varit fantastiskt. På alla sätt. Hit kommer vi på nytt om vi kommer till Venedig flere gånger.
Vi checkade ut vid 11. Lämnade bagaget vid hotellet och gick en sista gång genom stan. Eller vi åkte först båtbussen en sista gång till andra ändan, med vår 2 dygns biljett som ännu var en stund i kraft.
Hettan tog nästan kål på oss. Vi satte oss vid ett skuggigt café. Gick vidare och över tio kanalbroar minst.
Hämtade ut bagaget, mest för att få gå på hotellets fräscha toa, före vi tog en sista lunch. Vid vattnet. Och betalade därför 3€ extra för utsikten och läger. Men det var det värt.
Sedan fick vi halvspringa till flygfältsbåten, och åka båt 1h 20 min till flygfältet.
Allt gick smidigt. En latte på flygfältet, lite godisshopping (barnen och jobbet).
Nu sitter jag och skriver på flyget! Man får surfa på det här. Det är ju lite kul. Vi har nu åkt en timme. Ett par timmar kvar. I det här skedet önskar man bara sig hem snabbt. Till eget hem och egen säng.
Vardagen är ett pussel med skiftesarbetande vuxna och 4 skolbarn. Visst är hemma bäst men en liten resa nu och då, eller att planera, drömma och vänta på en, ger ett guldskimmer på vardagsrumban. Liksom ett glas bubbel. Tanken på en blogg uppstod när vi nu planerar roadtrip till sommaren 2018. (Vink: Öppnar man bilderna i texten blir kvaliteten bättre).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Mycket prat om höstlovets vara eller inte vara. Jag är ändå starkt av den åsikten att det är ett bra lov. I alla fall som vi här i huvudstad...
-
Ja, det är faktiskt 2 veckor sedan konfirmationen redan! Men den vill jag ändå spara som ett minne även här. Märkte just när jag ögnade ige...
-
Det är alltid lite vemodigt när en resa tar slut. Hur kort eller lång den än varit. Imorse vaknade vi till strålande sol. Igen. Öppnade fön...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar