På fredagskväll skickade jag en fråga i familjens whatsapp-grupp "Går allt bra där hemma?" då jag var på jobb. Liksom hubby, och Mommo.
14-åringen svarar direkt "BRA, jag har fått jobb!". Eh, va? Jobb!? Hurdå?
Jo, han hade fyllt i en intresseansökan på nätet och efter 20 minuter blivit uppringd och efter en kort intervju blivit lovad sitt första jobb. Tidningsutdelare. Han sa själv att lönen spelar ingen roll (den hade han inte frågat efter) utan han vill ha erfarenheten av att ha jobbat. Liksom att ha nåt på sin CV i framtiden.
Så han hade fått en länk på material som man skulle läsa igenom och i morgon borde kärran för utdelningen komma hem, om han förstått det rätt. Och så ska han fixa skattekort åt sig "för annars måste man betala 60 % skatt".
Jag bara OMG, när blev han så stor liksom? Visst har han större fot och är längre än jag men ändå. Och visst hade jag jobbat redan en sommar (plockat hallon) i hans ålder men det är ändå konstigt när ens eget barn blir så ..självständigt.
Så slog det mig med fasa "Sa du att du är borta hela juni?". Jo, det hade han sagt och de hade varit att det är fine, bara man meddelar senast två veckor i förväg så de hinner fixa vikarie.
Nu är det bara att hoppas att allt går bra och att han tar sitt ansvar.
Vardagen är ett pussel med skiftesarbetande vuxna och 4 skolbarn. Visst är hemma bäst men en liten resa nu och då, eller att planera, drömma och vänta på en, ger ett guldskimmer på vardagsrumban. Liksom ett glas bubbel. Tanken på en blogg uppstod när vi nu planerar roadtrip till sommaren 2018. (Vink: Öppnar man bilderna i texten blir kvaliteten bättre).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I kväll lyfter vi mot högre höjder för att ta oss lägre ner på Europa-kartan Bara jag och hubby. För att fira att vi tidigare i månaden vari...
-
Vilket trevligt koncept. Var på klädparty hos en annan mamma här i trakterna. Med ännu ett gäng mammor. Vi shoppade kläder, umgicks och drac...
-
Vi hade som sagt tänkt fara hela familjen på Roadtripen i sommar. Eller jag och hubby tänkt att det är så man gör det. Och då med vår eg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar