När det ringer på dörren

Folk kommer ju aldrig på spontanbesök nuförtiden. Så när det ringer på dörren och barnet som öppnar ropar
 ”Mamma, det är nån random typ som vill prata med dig” hann jag förskräckt tänka: 
a) Jehovas vittne b) nån som klagar på röken från skorstenen eller det mest trovärdiga c) vad har barnen nu gjort? 
Tack o lov var det inget av alternativen. Bara grannherrn från andra sidan häcken som presenterade sig och meddelade att de imorgon tänkte fälla ett träd på sin tomt och bad om ursäkt ifall det flyger över nån kvist till oss. 

Det är ju inte så farligt, för det blir ändå liksom på baksidan av vårt uteförråd. Där vi nu annars också har vår "trädgårdskompost", där under snön nånstans. 
Men vad vuxen jag kände mig, att jag är i sådan ..eh..position att grannen kommer och meddelar om grejer. 

Hursomhelst, det sku vara trevligt med lite mer spontanbesök. Tror jag. Eller skulle det ändå stressa sedan för att det skulle vara råddigt. Det kan vara det ibland. Jaja, det är det, rätt ofta. Men i vår, i sommar! När det är grönt och skönt ute, då passar det nog alltid med spontanbesök, för då kan man sitta på terassen. <3







Borde vi ändra?

Eld i spisen och planera mera.
 Vi har ju en preliminär plan på hur vi ska bila i sommar. Men nu när jag lite kollar runt så blir jag tveksam på första destinationen, eller alltså första stoppet och övernattningen.
Vi tänkte köra från Munchen (dit vi redan har flygbiljetter t/r) till Innsbruck, Österrike och stanna där en natt. Den första. Men ändå.. Innsbruck? Finns där nåt, i början på juni? Känns som att det mest är en skidort.
Kollade nog förut i något skede på Tripadvisor, men det fanns nog inte så mycket vid första anblick.
Ska gräva djupare bara jag hinner, orkar.  Vi har ju tonåringarna med oss så, med tanke på dem också.
Är det nån som har något att tipsa om, så gärna.
Men Innsbruck skulle ligga typ 120 km från Munchen neråt, så ganska lagom. Och sedan skulle vi fortsätta till Italien.  Åh..det klingar lite varmare.


Måndagsbubbel

Vilket trevligt koncept. Var på klädparty hos en annan mamma här i trakterna. Med ännu ett gäng mammor. Vi shoppade kläder, umgicks och drack lite bubbel och åt massa gott. Och konstaterade, så här borde man göra oftare. Inte kanske shoppa kläder, men träffas över lite bubbel.

Nåja, nu har jag varit hemma sedan en timme tillbaka. Gjort lite läxor med 7-åringen, fyllt diskmaskin och pratat strunt med familjemedlemmar som ändå inte lyssnar. Då kan jag lika bra sitta på datorn en sväng. Säger man så? Ens i svensk-Finland. Att sitta på, eller säger man "vid datorn"?
Kanske blandar med att man är "på nätet".

Varit igång sedan 5:30 i morse, hade morgontur. Man är alltid lite seg mot kvällen sedan. Få se hur det känns imorgon kväll, då har jag lovat göra dubbeltur; alltså 7-22 (och ingen skumpa).
Vi tänjer alla åt höger och vänster nu då det varit mycket sjukfrånvaron bland personalen. I lördags skulle jag varit ledig men då det fattades massa folk hoppade jag in på kvällstur.

Som tur trivs jag på jobbet och har väldigt trevliga kollegor.

Tänk, snart är det april. Och påsk. I fjol var hela familjen, inklusive Mommo, till Barcelona över påsk. Det var lyckat! Vi gick typ 18 km till dagen, det var varmt och mycket att se. Vädret var perfekt.

I år tänkte vi faktiskt bara vara hemma över påsk. Det kliade nog i fingrarna att boka in nån trip men äldsta sonen (14) ville att vi inte planerar in något. Jag är ledig lördag, söndag och hubby ska försöka hålla ledigt hela påsk. *ritar kors i taket*.  Det är ju första våren i Huset, så kanske man kan fixa på gården lite. Eller nåt. Tänk om jag äntligen sku få upp "mina" sovrumstapeter, som jag beställde före vi flyttade in förra juli, och nu bara samlar damm på mitt nattduksbord. Tyvärr får jag inte upp dem ensam, och glömmer bort då när vi nån enstaka gång är hemma båda vuxna. Och skulle ha tid.





Företagsam unge

På fredagskväll skickade jag en fråga i familjens whatsapp-grupp "Går allt bra där hemma?" då jag var på jobb. Liksom hubby, och Mommo.
14-åringen svarar direkt "BRA, jag har fått jobb!".  Eh, va? Jobb!? Hurdå?
Jo, han hade fyllt i en intresseansökan på nätet och efter 20 minuter blivit uppringd och efter en kort intervju blivit lovad sitt första jobb. Tidningsutdelare. Han sa själv att lönen spelar ingen roll (den hade han inte frågat efter) utan han vill ha erfarenheten av att ha jobbat. Liksom att ha nåt på sin CV i framtiden.

Så han hade fått en länk på material som man skulle läsa igenom och i morgon borde kärran för utdelningen komma hem, om han förstått det rätt. Och så ska han fixa skattekort åt sig "för annars måste man betala 60 % skatt".
Jag bara OMG, när blev han så stor liksom? Visst har han större fot och är längre än jag men ändå. Och visst hade jag jobbat redan en sommar (plockat hallon) i hans ålder men det är ändå konstigt när ens eget barn blir så ..självständigt.

Så slog det mig med fasa "Sa du att du är borta hela juni?". Jo, det hade han sagt och de hade varit att det är fine, bara man meddelar senast två veckor i förväg så de hinner fixa vikarie.

Nu är det bara att hoppas att allt går bra och att han tar sitt ansvar.




Att planera är halva nöjet

Efter sportlovsveckan på Dominkanska republiken med sin otroliga natur var det dags att börja så där på riktigt fundera på bilsemestern. Datumen hade vi spikat redan förut, det fanns inte så många möjligheter.

Och angående jobb, jag hade ju tänkt vara fri och ledig efter mitt Borgå-vikariat som skulle tagit slut i  ...dag! Nä, inte ledig-ledig men fri att planera jobb enligt familjens behov. Alltså "göra keikka" som man säger här i södra Finland när man pratar inhopp. Främst inom vården. Kanske?
Nåja, men avdelningssköterskan ville hursomhelst att jag skulle stanna längre. Jag trivs väldigt bra i Borgå och har skojiga kollegor på avdelningen, men att köra 5 dagar i veckan dit. Jaix. Jag sa att jag egentligen inte kunde ta emot 100 % då vi redan planerat livet enligt att jag inte gör det (karln jobbar alltså 180 %:ish). Då lockade hon med 78 % och lovade ledigt de veckor vi redan planerat för bilsemestern. Jag fick fundera några dagar, sen sa jag ja.

Så till planeringen: Vi googlade lite på hyrbilfirmor i tyska städer. Känns som att man vill köra safe och ta en relativt stor firma. Prismässigt verkar det röra sig om ca 500-800/€ för 18 dagar och en bil lämplig för 4 pers och några väskor, med avhämtning och inlämning på samma flygfält.  Olika firmor verkar ha lite olika policy med vad som ingår och kilometerbegränsningar osv.  Europcar (?) tror jag det var, hade himla trevlig chat-gubbe i alla fall. Och med dem får man korsa de länder vi tänkt röra oss i också, vilket ju är ett plus.
Vi ska kolla ännu lite före vi bestämmer oss.

Här ett par bilder från DR, bara för att.  Jag kom på ett sätt, jobbigt men ändå, för att få nån bild hit. Jag får maila bilden först från mobilen, spara på datorn och den vägen ladda upp.

Promenad före frukost <3

Vår strand <3

..och i januari blev det lite förändringar i planen


Vi hade som sagt tänkt fara hela familjen på Roadtripen i sommar. Eller jag och hubby tänkt att det är så man gör det.  Och då med vår egen 7 pers BMW (även om det blir trångt med packningen), först över till Tallinn med färja och sedan genom Baltländerna ner till Italien och Frankrike. Typ.  Men. Så efter några mindre lyckade bilresor (typ från Kalkstrand (25 km) hem och ett enda långt slagsmål i bilen kom de yngre barnen på att de vill inte ens komma med och bila. De tycker ju inte om att åka bil, ju. 
Och de hade i samråd med Mommo planerat att de istället firar slappa dagar med henne. När hon tog upp det med mig, var min spontana reaktion "Nej, så kan vi ju absolut inte göra, dela på oss under ett sånt här äventyr!" Men hon övertygade mig om att hon inte kan tänka sig bättre sätt att spendera semestern på, än att få vara med de två yngsta. Och de två yngsta var väldigt tydliga med att de inte vill på bilsmester. 
När tanken så började gro, började det låta som en riktigt bra idé. Nu kunde vi ju planera på ett heeelt annat sätt. Och de äldre barnen var på riktigt intresserade och ivriga och kunde koppla länderna i Europa till nånting. Så ja, vi gör det så här. Alla verkar nöjda.

En annan ändring blev det också, tack vara erfarna bilsemestrare; "Skipppa egna bilen, flyg längre ner till Europa och hyr bil!" Jahaa..man kan göra så också. När vi började kolla lite på nätet, verkade det vara en riktigt bra idé. Och nu när vi är "bara" 4 pers är det ju helt andra möjligheter och priser. 

Så, så tänker vi göra. Bestämde vi oss. Nångång i januari. Då har vi inte långt till Dominikanska republiken-resan och bestämmer oss för att fortsätta planera efter sportovet.



13-åringen är vår barista och är han på bra humör gör han en god kaffe till mig :) Här var det kvinnodagsfika.

Förra hösten

Det var läggdags. Jag o hubby låg och småpratade i sängen. Kom på att det kanske vore dags att börja planera nästa sommar redan. Hur vi ska lägga upp ledigheter under barnens sommarlov.  Någonstans ifrån drog jag plötsligt ”Bilsemester!” . Vart? Nå Europa! Hm..tja. Why not?
Jag hade tagit emot ett vikariat fram till mars på Borgå sjukhus (jo, ända till Borgå åkte jag) och hade tänkt göra ”keikka” efter det, för att styra lite mer över ”fritiden” med barnen. Och även vara ledig mer under sommaren. Han har ganska bra möjlighet att påverka när han tar ledigt från sitt ordinariejobb. Alla andra jobb han håller på med kan han bara låta bli att planera in.

Så när? Äldsta sonen ska på skriftskoleläger efter midsommar, så före det! Grundskolan i Helsingfors  tar sommarlov 2.6.218. Så efter det. Då var vi redan en bit på vägen. Inte bokstavligen då. Och i juni brukar det väl inte vara så varmt och så trångt i södra Europa? Vi hade (har) alltså ingen erfarenhet av dylika påhitt. Men känner ivern komma!

Som tur hade vi kommande sportlovsresan att vänta på före sommarn. Dominikanska republiken njöt vi av för ett par veckor sedan. Det var på alla sätt en lyckad resa, även om många förvånats över att vi åkte så långt för en vecka. Det var det värt. Kanske det blir i annat inlägg. Om jag får foton överförda på ett smidigt sätt. För ett sådant inlägg kräver bilder. Nu lyckas jag inte med det. Att få hit nån bild, fast jag trodde det sku gå via mobilen. Mobilen ville bara erbjuda bilder från 2016. Suck.



Välkommen

Den som känner mig sedan några år tillbaka vet att jag bloggade lite förut också. Den bloggen är nu glömd och gömd och jag blir mest bara generad av tanken. Vågar inte ens gå in och läsa (jo, jag kan se den än).
Hursomhelst, nu var det faktist inte jag som kom med idén om blogg.  Nån i huset tänkte att vi kunde skriva om vår Roadtrip vi planerar till sommaren.  Och då kände jag suget igen, av att få skriva av sig lite.
Men jessus vad jobbigt det var att komma igång. Så kom jag ihåg riktiga orsaken till att jag slutade blogga, det var så besvärligt att få in bilder i bloggen från mobilen. Eller det gick men de kom hursomhelst. Och det var nog i samma veva det gick åt det hållet att alla foton togs med mobilen och inte med kameran. Och det har en tendens att gå så då att, bilderna kommer inte längre än till mobilen.
Så tänkte jag nu då, att det måste ju gå smidigare idag att blogga än då. Men ack nej. Startade upp en på wordpress, men fick inte hela sidan att bli till nånting. Kunde inte med layouten. Blev bara irriterad och raderade allt. Så försökte jag en annan kväll med simplesite som verkade simpel. Men när jag reggat mig märkte jag att det var begränsningar på inlägg och bilder och allt.  Så nej.
Det fick bli blogger, igen. Men nu har jag svårt här att få tillfredsställande layout här med. Och bilderna, suck, är ju fortfarande i mobilen. Blogger har ingen app för iphone längre, utan måst logga in på Google "vanligt" från mobilen, och och via det till bloggen och tillföra bilder. Alltså hur krångligt kan det vara? Eller så är jag bara ovanligt trög. Allt var bättre förr. Då när man fotade med kamera och överförde bilderna till datorn.

Ja, mer om Roadtripen och livet får det bli senare. Ska odla påskgräs nu.