Dag 19. München - HEM till Helsingfors.

Efter att sovit lite halvdåligt p.g.a. värme, knarrande säng och stress över att hinner vi till flygfält och hela den rumban, väckte jag övriga sällskapet och 7:45 gick vi ner till matsalen för frukost. Det var som en skolmatsal. Och fullt med ungdomar men också andra människor. Väldigt intressant blandning. Människor från jordens alla hörn, i alla åldrar. Par, grupper, singelresenärer.
Frukosten visade sig vara riktigt bra, även om vi i förhand tvivlat när själva rummet var en flopp.

Som i en skolmatsal.

Men ändå helt okej.

Sedan var det bara att packa in oss o allt stuff i bilen. Lägga in flygfältsadressen i navigatorn.
Vemodig känsla. Plötsligt är det slut. Så här lång resa har vi aldrig gjort förut. Och aldrig den här typen! Vi har varit på en veckas resor, oftast via resebolag. Typ alltid. Förutom när vi var bara över påsk ifjol till Barcelona, då bokade vi flyg och boende skilt.

Efter det här..kommer vi antagligen alltid att själva ”sy” våra resor.
Samtidigt som det är vemodigt, längtar vi ju hem. Till de andra. Till vår gård. Trädgården! Vardagsrum. Vi har nästan glömt hur det ser ut.

Det var väldigt bra skyltat till "rental car return# och så fort vi var in genom porten visades vi till rätt rad. Det körde in bilar hur mycket som helst. Tänk så många andra som surrat på i trafiken. Kanske lika ”lost” som vi :)

Flygfältet är stort och ”långt” och det blev lite tajt att hinna checka in min stora väska, dit vi påtat allt fluid inklusive champagnen. Men vi hann.
Sedan hade vi god tid före boarding. Köpte lite godis till jobbet och till midsommarfirandet imorgon. Made in Germany såklart. Till småsyskonen har vi förstås godis från varje land. Ungefär.

Så åt vi sista lunchen utomlands. Flygfältets dyra focaccia och panini.

Det var riktigt gott.

Snart!

Sedan var det bara att boarda. Några skrikande småbarn placerade nära oss. Man känner en viss tacksamhet över att det skedet är över för åratal sedan. Missförstå mig rätt. Visst kan stora barn trilskas och härja men ändå. Våra tonåringar sitter framför oss på egen rad och det är ganska chill.

När vi landat gick allt smidigt och vi kom ut från flygfältet precis när mor min kom med bilen. Bara att hoppa in och en kvart senare var vi... HEMMA. Souvenirer delades ut och första gången på veckor var hela familjen samlad.

Dottern hade gjort en maräng-glasstårta som vi avnjöt med lite alldeles vanligt bryggkaffe.

Dottern hade gjort en god tårta

Ett trivsamt kaos, kan man säga. När alla pratade i mun på varann, väskor halvöppna här och där.

Och trädgården? En riktig djungel. Och pionerna blommar! Och flammentazen som jag planterade förra hösten. Tyvärr småregnade det och var allmänt kallt och ruskigt, så det får bli till en annan dag att sitta ute och njuta.

Pioner!